"Rabanastre, Brinstar och Hyrule" -10/02 2009

-Jag har följt mina hjältars gång genom åren. Jag har sett dom med pigga ögon, Trötta ögon och ibland onyktra ögon. Dom har fostrat mig, stött mig, irriterat mig -ja, nästan gjort mig galen. Allt som hänt dom har samtidigt hänt mig.

Vissa människor brukar prata om att åka till Florence, Canada eller Öland. Att se och att uppleva saker. Jag ar varit där, på de andra ställena än just hemma. Jag har också rest runt i världen och sett mig omkring lite.

Ibland har jag fått orden "väx upp" av mina föräldrar, eller rättare sagt min styvfar. Vad han menar med det är nog att vuxna män inte spelar tv-spel. Jag tror att han menar att jag delvis lever i en fantasivärld.

Den världen jag menar är full av musik, glädje och färger. Inga klimathot, terrorister eller människor som lider. Visst, det kanske finns en och annan badguy där ute, som sitter i ett gammalt slott och väntar på att en av mina barndomshjältar kommer och stryker han mothårs -men det är långt ifrån illa.

Jag har sett bergen ovanför den lilla staden Hyrule, Jag har flugit i 350kmh över planeten Brinstar och jag har allt för många gånger ridit in på en chocobo i det mäktiga Rabanastre. Kanske jag missat några resor hit och dit, men jag har vart där. Jag menar de platser som kanske inte ens existerar för vissa.


-För att inte tala om den billiga kostnaden (ungefär två handkontroller om året).

Vissa kanske kallar det för verklighetsflykt, andra inte.
Jag lever inte i en fantasivärld. Den världen lever i mig.

Ja, det kanske låter dumt, men mina hjältar är lika riktiga för mig, lika riktigt som allt annat i mitt liv.

Jag vill bara ge en uppskattning till mina vänner på andra sidan teven.
-tack för att ni fostrat mig, underhållit mig, gjort mig galen, gjort mig kär, gjort mig lycklig och framför allt, visat mig världen.





Live från Hyrule -Chefen.