Så jävla seg idag.. ska försöka skriva mer musik i veckans slut.. men jag menar, VA FAN!
Man blir så jävla putt när inspirationen inte finns där.. man bara sitter o kör samma jävla riff hela dagen, och inget händer!
även Jimi och BB hade säkert såna här dagar, så de får väl gå... rawr!
onsdag 15 juli 2009
torsdag 16 april 2009
Ohoy!
Hej hej.
Idag så är våran kurs i NVC avslutad. Som gästlärare hade vi en kile som hette Jonas. Han var jättetrevlig.
Jag mår faktiskt väldigt bra nu, men jag är så jääävla trött i skallen..
Men men, imorgon blir det hemstudiedag, sen jobb på kvällen, i fårösund. Ha de gott, alla.
Idag så är våran kurs i NVC avslutad. Som gästlärare hade vi en kile som hette Jonas. Han var jättetrevlig.
Jag mår faktiskt väldigt bra nu, men jag är så jääävla trött i skallen..
Men men, imorgon blir det hemstudiedag, sen jobb på kvällen, i fårösund. Ha de gott, alla.
onsdag 25 mars 2009
Sjuuuuuuk!!!
Huuuuuuh!!! hatar att vara sjuk. Det är det värsta som finns.
Idag har jag, trots min förkylning, varit och handlat.
Jag har köpt en ny penna och ett nytt skissblock!!! Jag känner mig som ett litet barn... ett väldigt sjukt litet barn... muhahahaaaa
Jag har endast vunnit Wsg hela dagen, det känns skitbra. Jag ska nog inte logga in på ett tag, och låta mina segrar smälta in i mitt självförtoende...
yumyumyum, Chefen - lvl 28
Idag har jag, trots min förkylning, varit och handlat.
Jag har köpt en ny penna och ett nytt skissblock!!! Jag känner mig som ett litet barn... ett väldigt sjukt litet barn... muhahahaaaa
Jag har endast vunnit Wsg hela dagen, det känns skitbra. Jag ska nog inte logga in på ett tag, och låta mina segrar smälta in i mitt självförtoende...
yumyumyum, Chefen - lvl 28
tisdag 24 mars 2009
Barrens, here i come!
Hej.
Som ni kanske lagt märke till så har jag inte uppdaterat på länge. Detta beror nog i största del på att jag börjat spela world of warcraft.... igen.
Jag har spelat ganska mycket förr, men lagt av. Mina perioder utan wow blir bara längre och längre, och perioderna som jag spelar blir kortare.
Just nu tycker jag att spelet är väldigt underhållande, men de brukar hålla i sig ungefär 2-3 veckor.
Tills dess.
Åter i Barrens -Chefen
Som ni kanske lagt märke till så har jag inte uppdaterat på länge. Detta beror nog i största del på att jag börjat spela world of warcraft.... igen.
Jag har spelat ganska mycket förr, men lagt av. Mina perioder utan wow blir bara längre och längre, och perioderna som jag spelar blir kortare.
Just nu tycker jag att spelet är väldigt underhållande, men de brukar hålla i sig ungefär 2-3 veckor.
Tills dess.
Åter i Barrens -Chefen
fredag 13 mars 2009
Gudarna måste vara tokiga
Vad är det med alla människor i min närhet just nu??? Precis ALLA av dom jag umgås med snackar, eller skriver bara om att gymma... HELA JÄVLA TIDEEEEEN!!!!
JAG BLIR PSYKBRYYYT!!!
Inget lugn o ro får man att sitta o häva chips framför Wii'n... aldrig!
"Jag ska på gymmet o testa min TCP, GHB, Efterbörd, ADHD o va fan nu allt heter!!!
EN LESBISK KEPS!!!!!
Nej, nu får ja försöka att lugna mig... men seriöst, vad är grejen med att knata iväg och sitta sektlikt i en sal med tjugo andra svettiga människor och lyfta tunga grejor?? För mig. när man jobbar tungt, så kan man iallafall umgås!!!
"TA TRE TILL BENNY!!!!".....
Kanske dom skulle försöka att vara nöjda med sig själva och kanske träna fysik på ett annat vis? det kan ju inte vara bra att slita så?!
Prova att simma eller spela fotboll.. ja, iallafall NÅGOT SOM AKTIVERAR HJÄRNCELLERNA LITE IALLAFALL!!!!... och något som man orkar lyssna på, när ni nu promt bara ska snacka gym hela tiden.
Ni tillför inte ett skit till mitt liv med ert snack. Jag skiter fullständigt i hur mycket ni tar i benpress, eller va fan ni har för bmi.
Att överhuvutaget försöka att ha en konversation angående hur många kilon ni har ökat med era triceps, liknas i min värld att försöka återliva hitler med hjälp av en ladugårdsvägg.
Skaffa hund för fan! -Chefen
JAG BLIR PSYKBRYYYT!!!
Inget lugn o ro får man att sitta o häva chips framför Wii'n... aldrig!
"Jag ska på gymmet o testa min TCP, GHB, Efterbörd, ADHD o va fan nu allt heter!!!
EN LESBISK KEPS!!!!!
Nej, nu får ja försöka att lugna mig... men seriöst, vad är grejen med att knata iväg och sitta sektlikt i en sal med tjugo andra svettiga människor och lyfta tunga grejor?? För mig. när man jobbar tungt, så kan man iallafall umgås!!!
"TA TRE TILL BENNY!!!!".....
Kanske dom skulle försöka att vara nöjda med sig själva och kanske träna fysik på ett annat vis? det kan ju inte vara bra att slita så?!
Prova att simma eller spela fotboll.. ja, iallafall NÅGOT SOM AKTIVERAR HJÄRNCELLERNA LITE IALLAFALL!!!!... och något som man orkar lyssna på, när ni nu promt bara ska snacka gym hela tiden.
Ni tillför inte ett skit till mitt liv med ert snack. Jag skiter fullständigt i hur mycket ni tar i benpress, eller va fan ni har för bmi.
Att överhuvutaget försöka att ha en konversation angående hur många kilon ni har ökat med era triceps, liknas i min värld att försöka återliva hitler med hjälp av en ladugårdsvägg.
Skaffa hund för fan! -Chefen
torsdag 12 mars 2009
God morgon världen!!!???
Jahaja, då skulle man egentligen vara uppe klockan 06.00 och fixa med tvätten. Jag som så optimistiskt bokade tvättid klockan 07.00 idag!!!
Jag vaknade ungerfär för 10 min sedan.. nu är klockan 09.56, och jag har inga rena kläder att ta på mig.
Idag är jag ledig, så jag hinner med allt jag inte hinner med annars.
Idag ska jag; Ringa och skaffa tillbaka 500 spänn från en felräkning, prata med mormor om den 16e, packa alltihopa här hemma (jag flyttar imorgon), mata katten, köpa snus, ringa GEAB om en elräkning som är fel, lämna in timrapporter till Gotland Kommun, lämna en timrapport till Fårösunds fritidsgård, diska, tvätta, ringa och boka en buss till helgen, så att jag kan köra grejor, ringa Gotlandshem och boka en tid till att hämta nycklarna, läsa läxor, äta och bajsa.
Tack för att ni förlängde studietiden med en timma!
Arbaijt!!! - Chefen
Jag vaknade ungerfär för 10 min sedan.. nu är klockan 09.56, och jag har inga rena kläder att ta på mig.
Idag är jag ledig, så jag hinner med allt jag inte hinner med annars.
Idag ska jag; Ringa och skaffa tillbaka 500 spänn från en felräkning, prata med mormor om den 16e, packa alltihopa här hemma (jag flyttar imorgon), mata katten, köpa snus, ringa GEAB om en elräkning som är fel, lämna in timrapporter till Gotland Kommun, lämna en timrapport till Fårösunds fritidsgård, diska, tvätta, ringa och boka en buss till helgen, så att jag kan köra grejor, ringa Gotlandshem och boka en tid till att hämta nycklarna, läsa läxor, äta och bajsa.
Tack för att ni förlängde studietiden med en timma!
Arbaijt!!! - Chefen
måndag 9 mars 2009
"You are a real hero"
Jag får vel lov att passa på att säga "God natt" till alla er läsare. Nu när det är sent.
Idag har jag (som vanligt) pratat tv-spel.
Det började med att min vän Jesper uttalade sig om hur bra Ps3'an är. Visst kan jag hålla med om att det kommit ett par bra titlar till den konsollen, men är det verkligen spel?!
Om jag säger spel så menar jag "Spel", med stort S. Sådana spel som inte bygger på antalet renderade pixlar i sekunden, hjärgripande story eller skitflashiga lightning effekter som får det att fräsa längst bak i ögonloberna. Nej, jag menar såna spel med 2 knappar, en för att hoppa och en för att interagera med eventuella objekt.
Såna spel som är lika sjukt svårt som att hitta självaste Jimmy Hoffa.
Spel där musiken bygger mer stäming för spelaren, än vad Engungun gör för Yorubafolket i Nigeria.
Spel där grafiken spelar lika mycket roll som Back street boys på en Startrek Convension.
Jag pratar om Nintendo Entertainment System (NES) och Commandore Amiga.
Vi minns dem, saknar dem och älskar dem.
Där kunde inte vem som helst bli bra på ett tvspel, vissa kunde ens inte klara de första nivåerna. Vi var frustrerade, vi hade sönder både speltillbehör och diverse husdjur. Vi slet i vårt anletes svett, blandat med blodet från våra sargslagna knogar.
Allt för att ungjäveln i grannhuset inte skulle få se den där 8 bitars slutsekvensen före dig. Den sekvensen på 4 sekunder, när man klarat av hela spelet.
Där en krigshjälte, renderad i högst 4 färger sa något i stil med "Good job, you are a real hero"
För att sedan börja om spelet på en ännu svårare nivå.
DET var ett spel! DET gjorde en till en Kung, bland bönder!!
Alla strök vi med, och alla visste vi också att det bara fanns en chans.
Ett Continue.
Dagens spel är i min mening för jävla klena. Det finns nästan inget som helst motstånd i SP-världen (single player).
Alla kan bli mästare på gaming!!
Men vill man ha motstånd, då måste man vända sig till Lan eller MMO spelande, för att möta andra personer som kan spöa skiten ur en.
Eller så ställer man in en tvär-randig AI, som tycks vara programmerad av Hitler him self, och ha oändliga continues tills man bara tröttnar på skiten.
VART TOG ALLT VÄGEN?! VIVA LA GHOST N' GOBLINS !!!!!
- Ser fram emot det som varit, Chefen
Idag har jag (som vanligt) pratat tv-spel.
Det började med att min vän Jesper uttalade sig om hur bra Ps3'an är. Visst kan jag hålla med om att det kommit ett par bra titlar till den konsollen, men är det verkligen spel?!
Om jag säger spel så menar jag "Spel", med stort S. Sådana spel som inte bygger på antalet renderade pixlar i sekunden, hjärgripande story eller skitflashiga lightning effekter som får det att fräsa längst bak i ögonloberna. Nej, jag menar såna spel med 2 knappar, en för att hoppa och en för att interagera med eventuella objekt.
Såna spel som är lika sjukt svårt som att hitta självaste Jimmy Hoffa.
Spel där musiken bygger mer stäming för spelaren, än vad Engungun gör för Yorubafolket i Nigeria.
Spel där grafiken spelar lika mycket roll som Back street boys på en Startrek Convension.
Jag pratar om Nintendo Entertainment System (NES) och Commandore Amiga.
Vi minns dem, saknar dem och älskar dem.
Där kunde inte vem som helst bli bra på ett tvspel, vissa kunde ens inte klara de första nivåerna. Vi var frustrerade, vi hade sönder både speltillbehör och diverse husdjur. Vi slet i vårt anletes svett, blandat med blodet från våra sargslagna knogar.
Allt för att ungjäveln i grannhuset inte skulle få se den där 8 bitars slutsekvensen före dig. Den sekvensen på 4 sekunder, när man klarat av hela spelet.
Där en krigshjälte, renderad i högst 4 färger sa något i stil med "Good job, you are a real hero"
För att sedan börja om spelet på en ännu svårare nivå.
DET var ett spel! DET gjorde en till en Kung, bland bönder!!
Alla strök vi med, och alla visste vi också att det bara fanns en chans.
Ett Continue.
Dagens spel är i min mening för jävla klena. Det finns nästan inget som helst motstånd i SP-världen (single player).
Alla kan bli mästare på gaming!!
Men vill man ha motstånd, då måste man vända sig till Lan eller MMO spelande, för att möta andra personer som kan spöa skiten ur en.
Eller så ställer man in en tvär-randig AI, som tycks vara programmerad av Hitler him self, och ha oändliga continues tills man bara tröttnar på skiten.
VART TOG ALLT VÄGEN?! VIVA LA GHOST N' GOBLINS !!!!!
- Ser fram emot det som varit, Chefen
söndag 8 mars 2009
lördag 7 mars 2009
Fight, Win, Prevail
Ja. Ikväll har jag spelat PC spel med min väninna Kristofer.
Vi spelade "Dawn of war 2".
Spelet i sig är inte så väldigt häftigt om jag får säga det själv, utan det som föder min lust är kampen. Att efter varje match vilja spela en till, fast den gången mot ett svårare motsånd.
De enda gångerna jag skrattar av tillfredställelse är när jag ser mina egna armeér bli totalt krossade av motståndarna.
Detta kan ju tyckas ganska så sadistiskt, men i själva verket så är det just den händelsen som skapar "spelet". Jag menar det, att om motståndet liknar svårigheten av att stjäla muffins från ålderdomshem, så finns det ingen tjusning med att över huvud taget titta på spelet.
Nej!, det ska vara i stort sett omöjligt att klara av, för då får man sammarbeta för att överleva. Man får skratta gott när man blir totalt mosad, och de enda armeérna man har kvar liknar det där gula gojset som finns i wienerbröd -fast rött.
För att det är då som man verkligen känner sig stolt när man klarar det.
-Ses på slagfältet
2nd Command -Chefen
Vi spelade "Dawn of war 2".
Spelet i sig är inte så väldigt häftigt om jag får säga det själv, utan det som föder min lust är kampen. Att efter varje match vilja spela en till, fast den gången mot ett svårare motsånd.
De enda gångerna jag skrattar av tillfredställelse är när jag ser mina egna armeér bli totalt krossade av motståndarna.
Detta kan ju tyckas ganska så sadistiskt, men i själva verket så är det just den händelsen som skapar "spelet". Jag menar det, att om motståndet liknar svårigheten av att stjäla muffins från ålderdomshem, så finns det ingen tjusning med att över huvud taget titta på spelet.
Nej!, det ska vara i stort sett omöjligt att klara av, för då får man sammarbeta för att överleva. Man får skratta gott när man blir totalt mosad, och de enda armeérna man har kvar liknar det där gula gojset som finns i wienerbröd -fast rött.
För att det är då som man verkligen känner sig stolt när man klarar det.
-Ses på slagfältet
2nd Command -Chefen
måndag 2 mars 2009
Så var det dags igen
Yepp, nu sitter man här igen. Har precis hällt upp en kopp te och ska snart peta in en snus.
Jag älskar att både vara tidig och sen.
Jag kom för sent till min första dag i skolan. Jag grät och ville inte gå, men min mamma tvingade ut mig i den farliga världen där utanför. Jag hade bara sett skolan på håll när jag gick hos dagmamma (hos min moster). Jag tyckte alltid att skolan såg så himla farlig ut, och att det bara var stora farliga barn där.
Jag hade gråtit i ungefär 2 timmar innan vi kom iväg. När vi väl kom till skolan så insåg jag att alla mina barndomsvänner, just i samma stund som jag, upplevde detta helvete. Det stärkte mig mycket och jag gick fram och "tröstade" en av mina vänner så gott som jag förmådde då. Efter den dagen i skolan så ville jag genast ha mer. Jag älskade att gå dit.
Jag har nästan alltid i mitt liv varit tidig till bussen. Jag brukade gå ungefär 20min innan den gick, för att sedan stå och vänta i typ 15 min. Det var bra tyckte jag, för då slapp jag stressa. Jag visste alltid att jag skulle få en bra plats i bussen, eftersom att jag stod först. Jag visste också att jag skulle komma hem som det var planerat.
De enda stunderna som jag verkligen, ärligt och helhjärtat avskyr, är då när man kommer precis i tid. Det suger.
Jag hatar att stressa för att komma i tid, men ändå så är man inte ett skit förberedd och bara fumlar runt och skenar som en höna med rabies och restless leg syndrome.
Idag är jag i tid. Tillochmed en halvtimma för tidig.
Det älskar jag.
- Tids-fashisten Chefen
Jag älskar att både vara tidig och sen.
Jag kom för sent till min första dag i skolan. Jag grät och ville inte gå, men min mamma tvingade ut mig i den farliga världen där utanför. Jag hade bara sett skolan på håll när jag gick hos dagmamma (hos min moster). Jag tyckte alltid att skolan såg så himla farlig ut, och att det bara var stora farliga barn där.
Jag hade gråtit i ungefär 2 timmar innan vi kom iväg. När vi väl kom till skolan så insåg jag att alla mina barndomsvänner, just i samma stund som jag, upplevde detta helvete. Det stärkte mig mycket och jag gick fram och "tröstade" en av mina vänner så gott som jag förmådde då. Efter den dagen i skolan så ville jag genast ha mer. Jag älskade att gå dit.
Jag har nästan alltid i mitt liv varit tidig till bussen. Jag brukade gå ungefär 20min innan den gick, för att sedan stå och vänta i typ 15 min. Det var bra tyckte jag, för då slapp jag stressa. Jag visste alltid att jag skulle få en bra plats i bussen, eftersom att jag stod först. Jag visste också att jag skulle komma hem som det var planerat.
De enda stunderna som jag verkligen, ärligt och helhjärtat avskyr, är då när man kommer precis i tid. Det suger.
Jag hatar att stressa för att komma i tid, men ändå så är man inte ett skit förberedd och bara fumlar runt och skenar som en höna med rabies och restless leg syndrome.
Idag är jag i tid. Tillochmed en halvtimma för tidig.
Det älskar jag.
- Tids-fashisten Chefen
One day goodbye will be farewell / Morrissey
Idag har jag vart hos min mormor. Hon är definitivt den bästa människan i min familj att umgås med.
Vi pratade mycket om hennes barnhem, 30 talet och andra världskriget.
Vi pratade om morfar, om mamma och om ungdomar nu för tiden.. haha
-"Jao, iblant så klia de i fingra, så man bar ha go lust att rapp upp sorkpasa!"
De e min mormor de!
Jag kom att tänka på en dag när min morfar fortfarande levde. Han hade en sjukdom som gjorde honom förvirrad, disorienterad och dement. En kväll så skulle mormor på sjukhuset, och jag skulle vara hemma och sova hos dom, för morfar kunde bli hemskt förvirrad om han vaknade ensam (han trodde exempelvis att han fortfarande bodde på fårö i sitt föräldrahem, när dom egentligen bodde i en tvåa i slite -på andra våningen)
Så jag skulle sova där ifall han vaknade på natten.
Jag somnade så sött i mommos soffa (som vanligt när man var där, haha) -och sov hela natten utan bekymma.
När jag vaknade dagen efter så var moffa redan uppe i köket och hade gjort i ordning sig.
Där satt även mormor och min mor.
När jag kom in frågade dom mig -"jaha, och hur har det gått för er i natt då?"
jag tror inte att dom frågat morfar, eftersom att dom tyckte han var väldigt virrig. Han kunde varken komma upp själv, eller göra sig i ordning tydligen?.
Då dom frågat så svarade morfar -"Jao, ja har ju vart o titte till sorken lite i natt, o han har sove sum en stock, harharhar..."
I övrigt så var han otroligt förvirrad.Han kännde ibland inte igen folk och vissa dagar så var det "back in the days" på 1943 talet. Ibland ägde han en blå saab, ibland en röd volvo. Vissa dagar sprang det små gubbar på taket och en del dagar skulle han till jobbet, och bryta sten ute på Ar.
Jag tror att det räckte med att han fick lite att göra, för att han skulle klarna till lite, iallafall för en kort stund. Det är jag glad över.
Ingen hade berättat att jag sov där för att "vakta" morfar, utan han trodde att jag sov där för att mamma skulle bort och för att han skulle vara "barnvakt". Jag var runt 20 när detta hände. Vi brukade skojja, jag och mormor om detta. Morfar begrep nog ens inte att jag sovit där efter ungefär 2 dagar. Men under den korta tiden så var min gamla hjälte tillbaka, precis som jag minns honom.
Jag vet att han fortfarande tittar till mig när jag sover, och det känns underbart.
Vi pratar mycket om dig morfar. Jag och mormor alltså. Vi saknar, minns dig och älskar dig.
- En dag kommer kanske hejdå att betyda farväl, men aldrig mellan oss.
- Lova att se efter mig, Chefen
Vi pratade mycket om hennes barnhem, 30 talet och andra världskriget.
Vi pratade om morfar, om mamma och om ungdomar nu för tiden.. haha
-"Jao, iblant så klia de i fingra, så man bar ha go lust att rapp upp sorkpasa!"
De e min mormor de!
Jag kom att tänka på en dag när min morfar fortfarande levde. Han hade en sjukdom som gjorde honom förvirrad, disorienterad och dement. En kväll så skulle mormor på sjukhuset, och jag skulle vara hemma och sova hos dom, för morfar kunde bli hemskt förvirrad om han vaknade ensam (han trodde exempelvis att han fortfarande bodde på fårö i sitt föräldrahem, när dom egentligen bodde i en tvåa i slite -på andra våningen)
Så jag skulle sova där ifall han vaknade på natten.
Jag somnade så sött i mommos soffa (som vanligt när man var där, haha) -och sov hela natten utan bekymma.
När jag vaknade dagen efter så var moffa redan uppe i köket och hade gjort i ordning sig.
Där satt även mormor och min mor.
När jag kom in frågade dom mig -"jaha, och hur har det gått för er i natt då?"
jag tror inte att dom frågat morfar, eftersom att dom tyckte han var väldigt virrig. Han kunde varken komma upp själv, eller göra sig i ordning tydligen?.
Då dom frågat så svarade morfar -"Jao, ja har ju vart o titte till sorken lite i natt, o han har sove sum en stock, harharhar..."
I övrigt så var han otroligt förvirrad.Han kännde ibland inte igen folk och vissa dagar så var det "back in the days" på 1943 talet. Ibland ägde han en blå saab, ibland en röd volvo. Vissa dagar sprang det små gubbar på taket och en del dagar skulle han till jobbet, och bryta sten ute på Ar.
Jag tror att det räckte med att han fick lite att göra, för att han skulle klarna till lite, iallafall för en kort stund. Det är jag glad över.
Ingen hade berättat att jag sov där för att "vakta" morfar, utan han trodde att jag sov där för att mamma skulle bort och för att han skulle vara "barnvakt". Jag var runt 20 när detta hände. Vi brukade skojja, jag och mormor om detta. Morfar begrep nog ens inte att jag sovit där efter ungefär 2 dagar. Men under den korta tiden så var min gamla hjälte tillbaka, precis som jag minns honom.
Jag vet att han fortfarande tittar till mig när jag sover, och det känns underbart.
Vi pratar mycket om dig morfar. Jag och mormor alltså. Vi saknar, minns dig och älskar dig.
- En dag kommer kanske hejdå att betyda farväl, men aldrig mellan oss.
- Lova att se efter mig, Chefen
lördag 28 februari 2009
Skjuta hagelgevär och ta sig själv på pungen!
Ja, precis som det låter.
Idag har jag:
-Genom dörren, en bit in i korridoren, byt vapen -PANG! skjuter huvet av en zombie som stod och lurade bakom ett skåp.
-SKENAR vidare ner i korridoren, då ser jag horder av zombies som kommer kutande emot mig och presidentens dotter från USA.
-Jag laddar upp min bazookas.
-KCHHHHASWISHCHHHHUUUP! BOOOOM! - Alla zombies döda.
Jag kommer ut på bakgården och klättrar upp på ett hustak, efter mig kommer skrikande horder av zombies... jag tar fram hagelgeväret och laddar fullt.
Samtidigt som jag skjuter hagelgevär med ena handen, så tar jag mig på pungen och skriker "JÄVLA MUTHA FACKERS!!!!".. tre sekunder senare är det tomt på bakgården. Jag och flickan springer vidare på vårt äventyr genom en rumänsk stad, i natten.
efter ett tag så kommer Linn hem. Jag sparar Resident Evil 4 (Wii) och går ut för att laga mat. Det är med stolthet som jag ställer mig och börjar knega, med vetskapen om att jag än en gång håller på att rädda världen från ondskefulla vetenskapsmän och deras horder av zombies.
- Killi'n spree, Chefen
Idag har jag:
-Genom dörren, en bit in i korridoren, byt vapen -PANG! skjuter huvet av en zombie som stod och lurade bakom ett skåp.
-SKENAR vidare ner i korridoren, då ser jag horder av zombies som kommer kutande emot mig och presidentens dotter från USA.
-Jag laddar upp min bazookas.
-KCHHHHASWISHCHHHHUUUP! BOOOOM! - Alla zombies döda.
Jag kommer ut på bakgården och klättrar upp på ett hustak, efter mig kommer skrikande horder av zombies... jag tar fram hagelgeväret och laddar fullt.
Samtidigt som jag skjuter hagelgevär med ena handen, så tar jag mig på pungen och skriker "JÄVLA MUTHA FACKERS!!!!".. tre sekunder senare är det tomt på bakgården. Jag och flickan springer vidare på vårt äventyr genom en rumänsk stad, i natten.
efter ett tag så kommer Linn hem. Jag sparar Resident Evil 4 (Wii) och går ut för att laga mat. Det är med stolthet som jag ställer mig och börjar knega, med vetskapen om att jag än en gång håller på att rädda världen från ondskefulla vetenskapsmän och deras horder av zombies.
- Killi'n spree, Chefen
Gran Canaria!!!
Hej dagboken, idag har jag vågat utanför lägenheten.
ute i skogen hitta vi ett skumt hus.
ute i skogen hitta vi ett skumt hus.
- Chefen
torsdag 26 februari 2009
"Tillbaka"
Ja, då är man tillbaka på bloggen igen. Jag har klistrat in mina gamla inlägg som jag sparat, och gjort lite fint med att skriva vilka datum som dom skapades.
Nu ska jag sova.
Tuwa dräglas.
- Naken, dreglad på och trött.... och en aningen tillfredställd Chef.
Nu ska jag sova.
Tuwa dräglas.
- Naken, dreglad på och trött.... och en aningen tillfredställd Chef.
"Älska livet!" 17/02 2009
älska dig själv !
Ja, det är precis så som det låter.
Jag har lovat mig själv, att minst en gång i veckan, radikalt älska mig själv.
Starting today.
Linn var hemma hos mig igår. Jag låg och såg på Ducktales och drack te. Plötsligt så ringde telefonen. Det var Linn.
Jag blev glad.
Vi kom överens om att vi skulle mysa lite. Det känndes lite skumt i början, men efter ett tag så tyckte jag att det var precis vad jag behövde. Synd att jag var så trött bara.
Men livet är inte slut ännu, så det kommer fler tillfällen att få mitt behov av kärlek tillgodosett.
"Kasta kattskit skapar
sällan snällt sällskap" - Chefen
Ja, det är precis så som det låter.
Jag har lovat mig själv, att minst en gång i veckan, radikalt älska mig själv.
Starting today.
Linn var hemma hos mig igår. Jag låg och såg på Ducktales och drack te. Plötsligt så ringde telefonen. Det var Linn.
Jag blev glad.
Vi kom överens om att vi skulle mysa lite. Det känndes lite skumt i början, men efter ett tag så tyckte jag att det var precis vad jag behövde. Synd att jag var så trött bara.
Men livet är inte slut ännu, så det kommer fler tillfällen att få mitt behov av kärlek tillgodosett.
"Kasta kattskit skapar
sällan snällt sällskap" - Chefen
"Ja, se... det snöar" -17/02 2009
Tamejfan så har det skett igen! Varför i helvete all denna snö?
Ett tag i mitt liv hade jag planer på att bygga en gigantisk betongkupol över det lilla samhället Lärbro. Nu har jag kommit fram till att jag ska bygga den över hela gotland istället. Ja, visst är det bra att det iallafall snöar, med tanke på all klimatförändring som sker. Men jag är ju Svensk.
Ja ja, nu ska jag sluta att gnälla.
Jag körde bil igår, till skolan. Jag satt och komponerade egna texter till "Best of Nintendo vol. 1" och var faktiskt väldigt glad.
Om jag ska vara ärlig så var det faktiskt väldigt vackert med all snö. Men ack så förrädiskt!
När jag kom ner till Rute kyrka så tystnade jag. "Det var ju här vi sågs sist" tänkte jag -"det var ju här som han krängde sina sista flundror till mig, direkt ur bagageutrymmet i en blå Volvo 240".
Sen åkte han hem till norrland.
Det var i början av förra sommaren vi sist sågs. Jag tror att jag sa något i stil med "Vi ses i höst", men det blev aldrig så. Han började plugga på en annan skola.
Egon, du är fortfarande en riktigt bra vän.
Chefen.
Ett tag i mitt liv hade jag planer på att bygga en gigantisk betongkupol över det lilla samhället Lärbro. Nu har jag kommit fram till att jag ska bygga den över hela gotland istället. Ja, visst är det bra att det iallafall snöar, med tanke på all klimatförändring som sker. Men jag är ju Svensk.
Ja ja, nu ska jag sluta att gnälla.
Jag körde bil igår, till skolan. Jag satt och komponerade egna texter till "Best of Nintendo vol. 1" och var faktiskt väldigt glad.
Om jag ska vara ärlig så var det faktiskt väldigt vackert med all snö. Men ack så förrädiskt!
När jag kom ner till Rute kyrka så tystnade jag. "Det var ju här vi sågs sist" tänkte jag -"det var ju här som han krängde sina sista flundror till mig, direkt ur bagageutrymmet i en blå Volvo 240".
Sen åkte han hem till norrland.
Det var i början av förra sommaren vi sist sågs. Jag tror att jag sa något i stil med "Vi ses i höst", men det blev aldrig så. Han började plugga på en annan skola.
Egon, du är fortfarande en riktigt bra vän.
Chefen.
"Rabanastre, Brinstar och Hyrule" -10/02 2009
-Jag har följt mina hjältars gång genom åren. Jag har sett dom med pigga ögon, Trötta ögon och ibland onyktra ögon. Dom har fostrat mig, stött mig, irriterat mig -ja, nästan gjort mig galen. Allt som hänt dom har samtidigt hänt mig.
Vissa människor brukar prata om att åka till Florence, Canada eller Öland. Att se och att uppleva saker. Jag ar varit där, på de andra ställena än just hemma. Jag har också rest runt i världen och sett mig omkring lite.
Ibland har jag fått orden "väx upp" av mina föräldrar, eller rättare sagt min styvfar. Vad han menar med det är nog att vuxna män inte spelar tv-spel. Jag tror att han menar att jag delvis lever i en fantasivärld.
Den världen jag menar är full av musik, glädje och färger. Inga klimathot, terrorister eller människor som lider. Visst, det kanske finns en och annan badguy där ute, som sitter i ett gammalt slott och väntar på att en av mina barndomshjältar kommer och stryker han mothårs -men det är långt ifrån illa.
Jag har sett bergen ovanför den lilla staden Hyrule, Jag har flugit i 350kmh över planeten Brinstar och jag har allt för många gånger ridit in på en chocobo i det mäktiga Rabanastre. Kanske jag missat några resor hit och dit, men jag har vart där. Jag menar de platser som kanske inte ens existerar för vissa.
-För att inte tala om den billiga kostnaden (ungefär två handkontroller om året).
Vissa kanske kallar det för verklighetsflykt, andra inte.
Jag lever inte i en fantasivärld. Den världen lever i mig.
Ja, det kanske låter dumt, men mina hjältar är lika riktiga för mig, lika riktigt som allt annat i mitt liv.
Jag vill bara ge en uppskattning till mina vänner på andra sidan teven.
-tack för att ni fostrat mig, underhållit mig, gjort mig galen, gjort mig kär, gjort mig lycklig och framför allt, visat mig världen.
Live från Hyrule -Chefen.
Vissa människor brukar prata om att åka till Florence, Canada eller Öland. Att se och att uppleva saker. Jag ar varit där, på de andra ställena än just hemma. Jag har också rest runt i världen och sett mig omkring lite.
Ibland har jag fått orden "väx upp" av mina föräldrar, eller rättare sagt min styvfar. Vad han menar med det är nog att vuxna män inte spelar tv-spel. Jag tror att han menar att jag delvis lever i en fantasivärld.
Den världen jag menar är full av musik, glädje och färger. Inga klimathot, terrorister eller människor som lider. Visst, det kanske finns en och annan badguy där ute, som sitter i ett gammalt slott och väntar på att en av mina barndomshjältar kommer och stryker han mothårs -men det är långt ifrån illa.
Jag har sett bergen ovanför den lilla staden Hyrule, Jag har flugit i 350kmh över planeten Brinstar och jag har allt för många gånger ridit in på en chocobo i det mäktiga Rabanastre. Kanske jag missat några resor hit och dit, men jag har vart där. Jag menar de platser som kanske inte ens existerar för vissa.
-För att inte tala om den billiga kostnaden (ungefär två handkontroller om året).
Vissa kanske kallar det för verklighetsflykt, andra inte.
Jag lever inte i en fantasivärld. Den världen lever i mig.
Ja, det kanske låter dumt, men mina hjältar är lika riktiga för mig, lika riktigt som allt annat i mitt liv.
Jag vill bara ge en uppskattning till mina vänner på andra sidan teven.
-tack för att ni fostrat mig, underhållit mig, gjort mig galen, gjort mig kär, gjort mig lycklig och framför allt, visat mig världen.
Live från Hyrule -Chefen.
"Syntax error" -10/02 2009
Syntax error, engelska för "syntaxfel", är inom datavetenskap ett felmeddelande som uppstår när ett program inte är skrivet enligt syntaxreglerna för programspråket i fråga. Dessa fel beror ofta på stav- eller skrivfel och är sällan resultatet av ett logiskt tankefel. Om ett syntax error-meddelande uppkommer under kompileringen av programmet, behöver källkoden rättas innan kompileringen kan slutföras korrekt.
Uttrycket användes som felmeddelande i programmeringsspråket BASIC. Eftersom BASIC fungerade som operativsystem i Commodore 64 fick miljontals icke-programmerare bekanta sig med frasen under 1980-talet. På detta sätt kom det att bli ett ironiskt slanguttryck för "felkoppling i hjärnan".
Detta är min beskrivning av våran pågående föreläsning om fisket runt gotland.
Nu borde jag sluta, för att han precis börjat tala om torsk.
- Fisk-chefen
Uttrycket användes som felmeddelande i programmeringsspråket BASIC. Eftersom BASIC fungerade som operativsystem i Commodore 64 fick miljontals icke-programmerare bekanta sig med frasen under 1980-talet. På detta sätt kom det att bli ett ironiskt slanguttryck för "felkoppling i hjärnan".
Detta är min beskrivning av våran pågående föreläsning om fisket runt gotland.
Nu borde jag sluta, för att han precis börjat tala om torsk.
- Fisk-chefen
"The Irish in me" -08/02 2009
Jaha. Så sitter man hemma vid datorn igen. Kondensen i mina kläder har inte släppt ännu.
Ikväll har jag och Linn varit och träffat två av våra kamrater (Mirjam och Johanna) på den lokala puben. "Black sheep arms"
Ikväll så gästades puben av någon slags musikduo som spelade svensk "krogmusik". De hade tryckt in sig i ett litet hörn. Därefter vred dom på volymen så pass mycket, så att allt som kom ut genom PA-anläggningen liknades mest ljudet av en jumbojet med full gas, i en gigantisk blender.
Vi gick snabbt och satte oss i ett avlägset rum.
Jag drack kaffe, det var gott.
Efter ett tag bestämde jag mig för att åka hem, men precis innan jag lämnade puben så hörde jag en annan slags musik. Jag följde det avlägsna ljudet av fioler och stampande tills jag hittade en massa fok som satt och spelade musik. Jag tror att det var improviserat eftersom dom satt vid ett av borden och inte hade någon större publik.
Jag ska tillägga att livebandet hade spelat klart för kvällen och höll nu på att packa ihop sina grejor.
Åter till det improviserade bandet. Dom spelade den där irländska låten som är med i whiskeyreklamen på femman, de tjoade och tjimmade och tycktes ha det väldigt livat och trevligt. Jag gick då tillbaka till bordet där jag suttit i sällskap med min fru och mina vänner, och berättade om mitt fynd.
Jag visade sedan vägen till detta "irländska" liveuppträdande, och jag måste säga att damerna såg faktiskt väldigt nöjda ut av att få ta del av denna sortens underhålling.
Väl utanför så hörde jag den dova irländska musiken, framförd på fiol och kompgitarr. Dimman låg tät över Visby stad. Jag stod en stund för mig själv, och lyckades föreställa mig själv som en riktig Irländare. Fem sekunder senare kom jag till insikt med att jag faktisk är Gotlänning, men det känndes ändå som en resa, både utanpå och innuti.
Jag kommer nog till Irland någon dag -And you better be prepared, bacause i am!
Oy mate! - Chefen
Ikväll har jag och Linn varit och träffat två av våra kamrater (Mirjam och Johanna) på den lokala puben. "Black sheep arms"
Ikväll så gästades puben av någon slags musikduo som spelade svensk "krogmusik". De hade tryckt in sig i ett litet hörn. Därefter vred dom på volymen så pass mycket, så att allt som kom ut genom PA-anläggningen liknades mest ljudet av en jumbojet med full gas, i en gigantisk blender.
Vi gick snabbt och satte oss i ett avlägset rum.
Jag drack kaffe, det var gott.
Efter ett tag bestämde jag mig för att åka hem, men precis innan jag lämnade puben så hörde jag en annan slags musik. Jag följde det avlägsna ljudet av fioler och stampande tills jag hittade en massa fok som satt och spelade musik. Jag tror att det var improviserat eftersom dom satt vid ett av borden och inte hade någon större publik.
Jag ska tillägga att livebandet hade spelat klart för kvällen och höll nu på att packa ihop sina grejor.
Åter till det improviserade bandet. Dom spelade den där irländska låten som är med i whiskeyreklamen på femman, de tjoade och tjimmade och tycktes ha det väldigt livat och trevligt. Jag gick då tillbaka till bordet där jag suttit i sällskap med min fru och mina vänner, och berättade om mitt fynd.
Jag visade sedan vägen till detta "irländska" liveuppträdande, och jag måste säga att damerna såg faktiskt väldigt nöjda ut av att få ta del av denna sortens underhålling.
Väl utanför så hörde jag den dova irländska musiken, framförd på fiol och kompgitarr. Dimman låg tät över Visby stad. Jag stod en stund för mig själv, och lyckades föreställa mig själv som en riktig Irländare. Fem sekunder senare kom jag till insikt med att jag faktisk är Gotlänning, men det känndes ändå som en resa, både utanpå och innuti.
Jag kommer nog till Irland någon dag -And you better be prepared, bacause i am!
Oy mate! - Chefen
"Ärlighet varar längst" -06/02 2009
En tanke jag haft under min resa hem från skolan är ärlighet. Många människor säger ofta "Ärlighet varar längst" precis som att sanningen alltid är den bästa.
Ja, i vissa situationer som oftast är lite allvarligare så kanske sanningen är den bästa vägen, men vad är verkligen bäst i vardagliga situationer, i ett möte mellan dig och dina medmänniskor?
Jag kommer nu att lista två scenarios som dök på mig, i mitt funderande.
Eller med andra ord situationer, där man kanske bör överväga vad som verkligen är bäst. Att visa respekt för andra? eller att hålla sig till sanningen och ha ett rent och prydligt samvete?
Föreställ dig att;
Scenario 1:
Din vän är nykär och kommer fram till dig.
"Guuuu, va hon är bra, jag är sååå kär" (nu utgår jag från att personen i fråga är en av mina killvänner som är hetero, för att slippa skriva hon/han i varje mening).
Din vän fortsätter att glorifiera sin nyfulla kärlek med meningar som "Ja, hon har nog allt jag vill ha" och "Shit, det känns så jävla rätt att hon finns i mitt liv" osv.
Jag vill också tillägga att just den flicka han gått och blivit förälskad i är din ärke-nemesis från tidigare erfarenheter och att du verkligen, helhjärtat och ärligt avskyr denna person.
Så, vad kan man svara för att visa sin "uppskattning"?
Ett svar som är grundat på respekt för den andra personen skulle kunna se ut något i denna stilen:
"Ja, jag förstår att du är kär, va kul för din skull"
Med detta svaret så peppar man sin vän, för att man helt enkelt vill visa att man bryr sig om dennes känslor och vill visa att man är glad för sin väns skull. Även om man hatar dennes nya kärlek.
Ett annat svar som man kan ge, om man utgår från sanningen, skulle kunna se ut mer på detta sättet:
"Ja, jag förstår att du är kär. Men med tanke på att din järna har övergivit dig så kommer jag att slå dig ful med en pinne, så att du bara får dejta sånt som man hittar på en bondgård hädanefter. Detta för att du har svikit både mig och vår vänskap, genom att dra in löst folk som inte har något som helst folkvett eller självrespekt i våran vänskapsrelation"
Med detta svaret så utgår man från sina egna känslor och håller hårt i sanningen.
Scenario 2:
En bekant kommer fram till dig och säger "Hu, fan va jag mår skit, jag tror att jag börjar bli sjuk"
Personen i fråga ser verkligen ut att må skit och har säkert dragit på sig både hösnuva, kräksjukan och klamydia.
Vad kan man då svara på detta, med respekt för att den andra inte kan hantera ett sanningsenligt svar?
Kanske ett svar i stil med:
"Snack! Jag tycker att du ser kry ut. Kanske lite trött bara, men det har ju varit en tuff vecka"
Här får man den andra personen att känna sig frisk, fast den kanske inte är det rent fysiskt. Det är ju en snäll handling, men är det verkligen inte bättre att säga sanningen?
Vi kan prova.
Ett svar i sanningens tecken skulle kunna se ut på detta viset: "Hahahaha, ja fyfan va du ser ut. Ditt fejs ser ut att vara en rysk skridsko-olycka. Du ser trött och häning ut och med tanke på din hållning, så ser du ut att ha fått den i stjärten hela natten."
Ett svar som verkligen inte inskänker falska förhoppningar om personens tillstånd och håller sig helt till sanningen.
Ja, ni ser själva vilket håll detta går mot... Men helt ärligt, är det verkligen inte bättre att säga sanningen?? Visst vill ni ha ett rent samvete och en ärlig relation med omvärlden?? Visst är det bara slöseri med tid och tillit att ljuga, för sanningen kommer vel alltid fram ändå??
"Ärlighet varar längst"
Ja, i vissa situationer som oftast är lite allvarligare så kanske sanningen är den bästa vägen, men vad är verkligen bäst i vardagliga situationer, i ett möte mellan dig och dina medmänniskor?
Jag kommer nu att lista två scenarios som dök på mig, i mitt funderande.
Eller med andra ord situationer, där man kanske bör överväga vad som verkligen är bäst. Att visa respekt för andra? eller att hålla sig till sanningen och ha ett rent och prydligt samvete?
Föreställ dig att;
Scenario 1:
Din vän är nykär och kommer fram till dig.
"Guuuu, va hon är bra, jag är sååå kär" (nu utgår jag från att personen i fråga är en av mina killvänner som är hetero, för att slippa skriva hon/han i varje mening).
Din vän fortsätter att glorifiera sin nyfulla kärlek med meningar som "Ja, hon har nog allt jag vill ha" och "Shit, det känns så jävla rätt att hon finns i mitt liv" osv.
Jag vill också tillägga att just den flicka han gått och blivit förälskad i är din ärke-nemesis från tidigare erfarenheter och att du verkligen, helhjärtat och ärligt avskyr denna person.
Så, vad kan man svara för att visa sin "uppskattning"?
Ett svar som är grundat på respekt för den andra personen skulle kunna se ut något i denna stilen:
"Ja, jag förstår att du är kär, va kul för din skull"
Med detta svaret så peppar man sin vän, för att man helt enkelt vill visa att man bryr sig om dennes känslor och vill visa att man är glad för sin väns skull. Även om man hatar dennes nya kärlek.
Ett annat svar som man kan ge, om man utgår från sanningen, skulle kunna se ut mer på detta sättet:
"Ja, jag förstår att du är kär. Men med tanke på att din järna har övergivit dig så kommer jag att slå dig ful med en pinne, så att du bara får dejta sånt som man hittar på en bondgård hädanefter. Detta för att du har svikit både mig och vår vänskap, genom att dra in löst folk som inte har något som helst folkvett eller självrespekt i våran vänskapsrelation"
Med detta svaret så utgår man från sina egna känslor och håller hårt i sanningen.
Scenario 2:
En bekant kommer fram till dig och säger "Hu, fan va jag mår skit, jag tror att jag börjar bli sjuk"
Personen i fråga ser verkligen ut att må skit och har säkert dragit på sig både hösnuva, kräksjukan och klamydia.
Vad kan man då svara på detta, med respekt för att den andra inte kan hantera ett sanningsenligt svar?
Kanske ett svar i stil med:
"Snack! Jag tycker att du ser kry ut. Kanske lite trött bara, men det har ju varit en tuff vecka"
Här får man den andra personen att känna sig frisk, fast den kanske inte är det rent fysiskt. Det är ju en snäll handling, men är det verkligen inte bättre att säga sanningen?
Vi kan prova.
Ett svar i sanningens tecken skulle kunna se ut på detta viset: "Hahahaha, ja fyfan va du ser ut. Ditt fejs ser ut att vara en rysk skridsko-olycka. Du ser trött och häning ut och med tanke på din hållning, så ser du ut att ha fått den i stjärten hela natten."
Ett svar som verkligen inte inskänker falska förhoppningar om personens tillstånd och håller sig helt till sanningen.
Ja, ni ser själva vilket håll detta går mot... Men helt ärligt, är det verkligen inte bättre att säga sanningen?? Visst vill ni ha ett rent samvete och en ärlig relation med omvärlden?? Visst är det bara slöseri med tid och tillit att ljuga, för sanningen kommer vel alltid fram ändå??
"Ärlighet varar längst"
"Att dölja lukt med musik" -06/02 2009
Idag stötte jag på en person som var förtvivlad över allt estetiskt kunnande som pågick runtom denna person. Personen i fråga kännde inte att den hade de nödvändiga färdigheter som krävdes för att kunna skapa.
-Vad är då skapande, kanske ni nu frågar er? ja, min syn på just att skapa är kanske att kunna tänka utanför den lilla låda vi är instyrda i. Att "skapa" handlar lika mycket om att göra något utav ingenting, som det handlar om att just se möjligheterna och inte begränsningar.
Jag framförde då min syn på kunnande vad gäller estetik.
-Att kunna dölja fislukt genom att vrida upp volymen på radion.
Tänk er vilka makter man skulle besitta om man kynde lyckas med en sån crossover mellan sinnen, vilka oändliga möjligheter det skulle innebära för vederbörande.
Självklart ligger det mer än just humor i denna blog, men det är upp till er läsare att kunna avgöra vad det är.
- i got it allfigured out.
Chefen.
-Vad är då skapande, kanske ni nu frågar er? ja, min syn på just att skapa är kanske att kunna tänka utanför den lilla låda vi är instyrda i. Att "skapa" handlar lika mycket om att göra något utav ingenting, som det handlar om att just se möjligheterna och inte begränsningar.
Jag framförde då min syn på kunnande vad gäller estetik.
-Att kunna dölja fislukt genom att vrida upp volymen på radion.
Tänk er vilka makter man skulle besitta om man kynde lyckas med en sån crossover mellan sinnen, vilka oändliga möjligheter det skulle innebära för vederbörande.
Självklart ligger det mer än just humor i denna blog, men det är upp till er läsare att kunna avgöra vad det är.
- i got it allfigured out.
Chefen.
"Min livskamrat" -06/02 2009
"Tuwa".. min finaste kamrat. Även en väldigt snäll men förståndshandikappad katt.
"Lingvister" -05/02 2009
Jag har funderat på just ämnet lingvistik ett tag. Jag har inte kommit fram till mycket (detta ter sig hända regelbundet med mitt tänkande?) men en sak har jag lyckats snappa upp.
Lingvister är sadistiska människor.
Jag menar - vem fan sätter ett ord som "Dyslexi" på just tillståndet dyslexi?
"-har du några handikapp, skriv isåfall detta på den streckade linjen ____________ "
Detta verkar ju helt sadistiskt i min mening.
Samma med ordet "Läspa"... Prova att säga det 20 gånger i rad utan att börja läspa? Eller så kanske en som läspar vill berätta detta för folk, och blir helt knäckt för att det inte ens går att uttala korrekt?!
Ja, det kanske ni tänker "Det är väl inte lingvisterna som bestämmer vilka ord som ska användas till vad" Men jag tycker att det ligger nog mest i deras påse att se till att sådant inte händer!
Skärpning!
Hälsningar Chefen.
Lingvister är sadistiska människor.
Jag menar - vem fan sätter ett ord som "Dyslexi" på just tillståndet dyslexi?
"-har du några handikapp, skriv isåfall detta på den streckade linjen ____________ "
Detta verkar ju helt sadistiskt i min mening.
Samma med ordet "Läspa"... Prova att säga det 20 gånger i rad utan att börja läspa? Eller så kanske en som läspar vill berätta detta för folk, och blir helt knäckt för att det inte ens går att uttala korrekt?!
Ja, det kanske ni tänker "Det är väl inte lingvisterna som bestämmer vilka ord som ska användas till vad" Men jag tycker att det ligger nog mest i deras påse att se till att sådant inte händer!
Skärpning!
Hälsningar Chefen.
"Att prata ett annat språk" -05/02 2009
Idag satt jag och tecknade i cafeét på skolan. Då kom Samuel fram till mig, som är från Ghana. Samuel pratar inte svenska. Vi började prata runt en bild jag gjort som han tyckte var bra.
Jag fattade ingenting.
Jag fattade ingenting.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
