One day goodbye will be farewell / Morrissey

Idag har jag vart hos min mormor. Hon är definitivt den bästa människan i min familj att umgås med.

Vi pratade mycket om hennes barnhem, 30 talet och andra världskriget.
Vi pratade om morfar, om mamma och om ungdomar nu för tiden.. haha

-"Jao, iblant så klia de i fingra, så man bar ha go lust att rapp upp sorkpasa!"

De e min mormor de!

Jag kom att tänka på en dag när min morfar fortfarande levde. Han hade en sjukdom som gjorde honom förvirrad, disorienterad och dement. En kväll så skulle mormor på sjukhuset, och jag skulle vara hemma och sova hos dom, för morfar kunde bli hemskt förvirrad om han vaknade ensam (han trodde exempelvis att han fortfarande bodde på fårö i sitt föräldrahem, när dom egentligen bodde i en tvåa i slite -på andra våningen)

Så jag skulle sova där ifall han vaknade på natten.

Jag somnade så sött i mommos soffa (som vanligt när man var där, haha) -och sov hela natten utan bekymma.

När jag vaknade dagen efter så var moffa redan uppe i köket och hade gjort i ordning sig.
Där satt även mormor och min mor.
När jag kom in frågade dom mig -"jaha, och hur har det gått för er i natt då?"

jag tror inte att dom frågat morfar, eftersom att dom tyckte han var väldigt virrig. Han kunde varken komma upp själv, eller göra sig i ordning tydligen?.

Då dom frågat så svarade morfar -"Jao, ja har ju vart o titte till sorken lite i natt, o han har sove sum en stock, harharhar..."

I övrigt så var han otroligt förvirrad.Han kännde ibland inte igen folk och vissa dagar så var det "back in the days" på 1943 talet. Ibland ägde han en blå saab, ibland en röd volvo. Vissa dagar sprang det små gubbar på taket och en del dagar skulle han till jobbet, och bryta sten ute på Ar.

Jag tror att det räckte med att han fick lite att göra, för att han skulle klarna till lite, iallafall för en kort stund. Det är jag glad över.

Ingen hade berättat att jag sov där för att "vakta" morfar, utan han trodde att jag sov där för att mamma skulle bort och för att han skulle vara "barnvakt". Jag var runt 20 när detta hände. Vi brukade skojja, jag och mormor om detta. Morfar begrep nog ens inte att jag sovit där efter ungefär 2 dagar. Men under den korta tiden så var min gamla hjälte tillbaka, precis som jag minns honom.



Jag vet att han fortfarande tittar till mig när jag sover, och det känns underbart.
Vi pratar mycket om dig morfar. Jag och mormor alltså. Vi saknar, minns dig och älskar dig.

- En dag kommer kanske hejdå att betyda farväl, men aldrig mellan oss.




- Lova att se efter mig, Chefen