Huuuuuuh!!! hatar att vara sjuk. Det är det värsta som finns.
Idag har jag, trots min förkylning, varit och handlat.
Jag har köpt en ny penna och ett nytt skissblock!!! Jag känner mig som ett litet barn... ett väldigt sjukt litet barn... muhahahaaaa
Jag har endast vunnit Wsg hela dagen, det känns skitbra. Jag ska nog inte logga in på ett tag, och låta mina segrar smälta in i mitt självförtoende...
yumyumyum, Chefen - lvl 28
onsdag 25 mars 2009
tisdag 24 mars 2009
Barrens, here i come!
Hej.
Som ni kanske lagt märke till så har jag inte uppdaterat på länge. Detta beror nog i största del på att jag börjat spela world of warcraft.... igen.
Jag har spelat ganska mycket förr, men lagt av. Mina perioder utan wow blir bara längre och längre, och perioderna som jag spelar blir kortare.
Just nu tycker jag att spelet är väldigt underhållande, men de brukar hålla i sig ungefär 2-3 veckor.
Tills dess.
Åter i Barrens -Chefen
Som ni kanske lagt märke till så har jag inte uppdaterat på länge. Detta beror nog i största del på att jag börjat spela world of warcraft.... igen.
Jag har spelat ganska mycket förr, men lagt av. Mina perioder utan wow blir bara längre och längre, och perioderna som jag spelar blir kortare.
Just nu tycker jag att spelet är väldigt underhållande, men de brukar hålla i sig ungefär 2-3 veckor.
Tills dess.
Åter i Barrens -Chefen
fredag 13 mars 2009
Gudarna måste vara tokiga
Vad är det med alla människor i min närhet just nu??? Precis ALLA av dom jag umgås med snackar, eller skriver bara om att gymma... HELA JÄVLA TIDEEEEEN!!!!
JAG BLIR PSYKBRYYYT!!!
Inget lugn o ro får man att sitta o häva chips framför Wii'n... aldrig!
"Jag ska på gymmet o testa min TCP, GHB, Efterbörd, ADHD o va fan nu allt heter!!!
EN LESBISK KEPS!!!!!
Nej, nu får ja försöka att lugna mig... men seriöst, vad är grejen med att knata iväg och sitta sektlikt i en sal med tjugo andra svettiga människor och lyfta tunga grejor?? För mig. när man jobbar tungt, så kan man iallafall umgås!!!
"TA TRE TILL BENNY!!!!".....
Kanske dom skulle försöka att vara nöjda med sig själva och kanske träna fysik på ett annat vis? det kan ju inte vara bra att slita så?!
Prova att simma eller spela fotboll.. ja, iallafall NÅGOT SOM AKTIVERAR HJÄRNCELLERNA LITE IALLAFALL!!!!... och något som man orkar lyssna på, när ni nu promt bara ska snacka gym hela tiden.
Ni tillför inte ett skit till mitt liv med ert snack. Jag skiter fullständigt i hur mycket ni tar i benpress, eller va fan ni har för bmi.
Att överhuvutaget försöka att ha en konversation angående hur många kilon ni har ökat med era triceps, liknas i min värld att försöka återliva hitler med hjälp av en ladugårdsvägg.
Skaffa hund för fan! -Chefen
JAG BLIR PSYKBRYYYT!!!
Inget lugn o ro får man att sitta o häva chips framför Wii'n... aldrig!
"Jag ska på gymmet o testa min TCP, GHB, Efterbörd, ADHD o va fan nu allt heter!!!
EN LESBISK KEPS!!!!!
Nej, nu får ja försöka att lugna mig... men seriöst, vad är grejen med att knata iväg och sitta sektlikt i en sal med tjugo andra svettiga människor och lyfta tunga grejor?? För mig. när man jobbar tungt, så kan man iallafall umgås!!!
"TA TRE TILL BENNY!!!!".....
Kanske dom skulle försöka att vara nöjda med sig själva och kanske träna fysik på ett annat vis? det kan ju inte vara bra att slita så?!
Prova att simma eller spela fotboll.. ja, iallafall NÅGOT SOM AKTIVERAR HJÄRNCELLERNA LITE IALLAFALL!!!!... och något som man orkar lyssna på, när ni nu promt bara ska snacka gym hela tiden.
Ni tillför inte ett skit till mitt liv med ert snack. Jag skiter fullständigt i hur mycket ni tar i benpress, eller va fan ni har för bmi.
Att överhuvutaget försöka att ha en konversation angående hur många kilon ni har ökat med era triceps, liknas i min värld att försöka återliva hitler med hjälp av en ladugårdsvägg.
Skaffa hund för fan! -Chefen
torsdag 12 mars 2009
God morgon världen!!!???
Jahaja, då skulle man egentligen vara uppe klockan 06.00 och fixa med tvätten. Jag som så optimistiskt bokade tvättid klockan 07.00 idag!!!
Jag vaknade ungerfär för 10 min sedan.. nu är klockan 09.56, och jag har inga rena kläder att ta på mig.
Idag är jag ledig, så jag hinner med allt jag inte hinner med annars.
Idag ska jag; Ringa och skaffa tillbaka 500 spänn från en felräkning, prata med mormor om den 16e, packa alltihopa här hemma (jag flyttar imorgon), mata katten, köpa snus, ringa GEAB om en elräkning som är fel, lämna in timrapporter till Gotland Kommun, lämna en timrapport till Fårösunds fritidsgård, diska, tvätta, ringa och boka en buss till helgen, så att jag kan köra grejor, ringa Gotlandshem och boka en tid till att hämta nycklarna, läsa läxor, äta och bajsa.
Tack för att ni förlängde studietiden med en timma!
Arbaijt!!! - Chefen
Jag vaknade ungerfär för 10 min sedan.. nu är klockan 09.56, och jag har inga rena kläder att ta på mig.
Idag är jag ledig, så jag hinner med allt jag inte hinner med annars.
Idag ska jag; Ringa och skaffa tillbaka 500 spänn från en felräkning, prata med mormor om den 16e, packa alltihopa här hemma (jag flyttar imorgon), mata katten, köpa snus, ringa GEAB om en elräkning som är fel, lämna in timrapporter till Gotland Kommun, lämna en timrapport till Fårösunds fritidsgård, diska, tvätta, ringa och boka en buss till helgen, så att jag kan köra grejor, ringa Gotlandshem och boka en tid till att hämta nycklarna, läsa läxor, äta och bajsa.
Tack för att ni förlängde studietiden med en timma!
Arbaijt!!! - Chefen
måndag 9 mars 2009
"You are a real hero"
Jag får vel lov att passa på att säga "God natt" till alla er läsare. Nu när det är sent.
Idag har jag (som vanligt) pratat tv-spel.
Det började med att min vän Jesper uttalade sig om hur bra Ps3'an är. Visst kan jag hålla med om att det kommit ett par bra titlar till den konsollen, men är det verkligen spel?!
Om jag säger spel så menar jag "Spel", med stort S. Sådana spel som inte bygger på antalet renderade pixlar i sekunden, hjärgripande story eller skitflashiga lightning effekter som får det att fräsa längst bak i ögonloberna. Nej, jag menar såna spel med 2 knappar, en för att hoppa och en för att interagera med eventuella objekt.
Såna spel som är lika sjukt svårt som att hitta självaste Jimmy Hoffa.
Spel där musiken bygger mer stäming för spelaren, än vad Engungun gör för Yorubafolket i Nigeria.
Spel där grafiken spelar lika mycket roll som Back street boys på en Startrek Convension.
Jag pratar om Nintendo Entertainment System (NES) och Commandore Amiga.
Vi minns dem, saknar dem och älskar dem.
Där kunde inte vem som helst bli bra på ett tvspel, vissa kunde ens inte klara de första nivåerna. Vi var frustrerade, vi hade sönder både speltillbehör och diverse husdjur. Vi slet i vårt anletes svett, blandat med blodet från våra sargslagna knogar.
Allt för att ungjäveln i grannhuset inte skulle få se den där 8 bitars slutsekvensen före dig. Den sekvensen på 4 sekunder, när man klarat av hela spelet.
Där en krigshjälte, renderad i högst 4 färger sa något i stil med "Good job, you are a real hero"
För att sedan börja om spelet på en ännu svårare nivå.
DET var ett spel! DET gjorde en till en Kung, bland bönder!!
Alla strök vi med, och alla visste vi också att det bara fanns en chans.
Ett Continue.
Dagens spel är i min mening för jävla klena. Det finns nästan inget som helst motstånd i SP-världen (single player).
Alla kan bli mästare på gaming!!
Men vill man ha motstånd, då måste man vända sig till Lan eller MMO spelande, för att möta andra personer som kan spöa skiten ur en.
Eller så ställer man in en tvär-randig AI, som tycks vara programmerad av Hitler him self, och ha oändliga continues tills man bara tröttnar på skiten.
VART TOG ALLT VÄGEN?! VIVA LA GHOST N' GOBLINS !!!!!
- Ser fram emot det som varit, Chefen
Idag har jag (som vanligt) pratat tv-spel.
Det började med att min vän Jesper uttalade sig om hur bra Ps3'an är. Visst kan jag hålla med om att det kommit ett par bra titlar till den konsollen, men är det verkligen spel?!
Om jag säger spel så menar jag "Spel", med stort S. Sådana spel som inte bygger på antalet renderade pixlar i sekunden, hjärgripande story eller skitflashiga lightning effekter som får det att fräsa längst bak i ögonloberna. Nej, jag menar såna spel med 2 knappar, en för att hoppa och en för att interagera med eventuella objekt.
Såna spel som är lika sjukt svårt som att hitta självaste Jimmy Hoffa.
Spel där musiken bygger mer stäming för spelaren, än vad Engungun gör för Yorubafolket i Nigeria.
Spel där grafiken spelar lika mycket roll som Back street boys på en Startrek Convension.
Jag pratar om Nintendo Entertainment System (NES) och Commandore Amiga.
Vi minns dem, saknar dem och älskar dem.
Där kunde inte vem som helst bli bra på ett tvspel, vissa kunde ens inte klara de första nivåerna. Vi var frustrerade, vi hade sönder både speltillbehör och diverse husdjur. Vi slet i vårt anletes svett, blandat med blodet från våra sargslagna knogar.
Allt för att ungjäveln i grannhuset inte skulle få se den där 8 bitars slutsekvensen före dig. Den sekvensen på 4 sekunder, när man klarat av hela spelet.
Där en krigshjälte, renderad i högst 4 färger sa något i stil med "Good job, you are a real hero"
För att sedan börja om spelet på en ännu svårare nivå.
DET var ett spel! DET gjorde en till en Kung, bland bönder!!
Alla strök vi med, och alla visste vi också att det bara fanns en chans.
Ett Continue.
Dagens spel är i min mening för jävla klena. Det finns nästan inget som helst motstånd i SP-världen (single player).
Alla kan bli mästare på gaming!!
Men vill man ha motstånd, då måste man vända sig till Lan eller MMO spelande, för att möta andra personer som kan spöa skiten ur en.
Eller så ställer man in en tvär-randig AI, som tycks vara programmerad av Hitler him self, och ha oändliga continues tills man bara tröttnar på skiten.
VART TOG ALLT VÄGEN?! VIVA LA GHOST N' GOBLINS !!!!!
- Ser fram emot det som varit, Chefen
söndag 8 mars 2009
lördag 7 mars 2009
Fight, Win, Prevail
Ja. Ikväll har jag spelat PC spel med min väninna Kristofer.
Vi spelade "Dawn of war 2".
Spelet i sig är inte så väldigt häftigt om jag får säga det själv, utan det som föder min lust är kampen. Att efter varje match vilja spela en till, fast den gången mot ett svårare motsånd.
De enda gångerna jag skrattar av tillfredställelse är när jag ser mina egna armeér bli totalt krossade av motståndarna.
Detta kan ju tyckas ganska så sadistiskt, men i själva verket så är det just den händelsen som skapar "spelet". Jag menar det, att om motståndet liknar svårigheten av att stjäla muffins från ålderdomshem, så finns det ingen tjusning med att över huvud taget titta på spelet.
Nej!, det ska vara i stort sett omöjligt att klara av, för då får man sammarbeta för att överleva. Man får skratta gott när man blir totalt mosad, och de enda armeérna man har kvar liknar det där gula gojset som finns i wienerbröd -fast rött.
För att det är då som man verkligen känner sig stolt när man klarar det.
-Ses på slagfältet
2nd Command -Chefen
Vi spelade "Dawn of war 2".
Spelet i sig är inte så väldigt häftigt om jag får säga det själv, utan det som föder min lust är kampen. Att efter varje match vilja spela en till, fast den gången mot ett svårare motsånd.
De enda gångerna jag skrattar av tillfredställelse är när jag ser mina egna armeér bli totalt krossade av motståndarna.
Detta kan ju tyckas ganska så sadistiskt, men i själva verket så är det just den händelsen som skapar "spelet". Jag menar det, att om motståndet liknar svårigheten av att stjäla muffins från ålderdomshem, så finns det ingen tjusning med att över huvud taget titta på spelet.
Nej!, det ska vara i stort sett omöjligt att klara av, för då får man sammarbeta för att överleva. Man får skratta gott när man blir totalt mosad, och de enda armeérna man har kvar liknar det där gula gojset som finns i wienerbröd -fast rött.
För att det är då som man verkligen känner sig stolt när man klarar det.
-Ses på slagfältet
2nd Command -Chefen
måndag 2 mars 2009
Så var det dags igen
Yepp, nu sitter man här igen. Har precis hällt upp en kopp te och ska snart peta in en snus.
Jag älskar att både vara tidig och sen.
Jag kom för sent till min första dag i skolan. Jag grät och ville inte gå, men min mamma tvingade ut mig i den farliga världen där utanför. Jag hade bara sett skolan på håll när jag gick hos dagmamma (hos min moster). Jag tyckte alltid att skolan såg så himla farlig ut, och att det bara var stora farliga barn där.
Jag hade gråtit i ungefär 2 timmar innan vi kom iväg. När vi väl kom till skolan så insåg jag att alla mina barndomsvänner, just i samma stund som jag, upplevde detta helvete. Det stärkte mig mycket och jag gick fram och "tröstade" en av mina vänner så gott som jag förmådde då. Efter den dagen i skolan så ville jag genast ha mer. Jag älskade att gå dit.
Jag har nästan alltid i mitt liv varit tidig till bussen. Jag brukade gå ungefär 20min innan den gick, för att sedan stå och vänta i typ 15 min. Det var bra tyckte jag, för då slapp jag stressa. Jag visste alltid att jag skulle få en bra plats i bussen, eftersom att jag stod först. Jag visste också att jag skulle komma hem som det var planerat.
De enda stunderna som jag verkligen, ärligt och helhjärtat avskyr, är då när man kommer precis i tid. Det suger.
Jag hatar att stressa för att komma i tid, men ändå så är man inte ett skit förberedd och bara fumlar runt och skenar som en höna med rabies och restless leg syndrome.
Idag är jag i tid. Tillochmed en halvtimma för tidig.
Det älskar jag.
- Tids-fashisten Chefen
Jag älskar att både vara tidig och sen.
Jag kom för sent till min första dag i skolan. Jag grät och ville inte gå, men min mamma tvingade ut mig i den farliga världen där utanför. Jag hade bara sett skolan på håll när jag gick hos dagmamma (hos min moster). Jag tyckte alltid att skolan såg så himla farlig ut, och att det bara var stora farliga barn där.
Jag hade gråtit i ungefär 2 timmar innan vi kom iväg. När vi väl kom till skolan så insåg jag att alla mina barndomsvänner, just i samma stund som jag, upplevde detta helvete. Det stärkte mig mycket och jag gick fram och "tröstade" en av mina vänner så gott som jag förmådde då. Efter den dagen i skolan så ville jag genast ha mer. Jag älskade att gå dit.
Jag har nästan alltid i mitt liv varit tidig till bussen. Jag brukade gå ungefär 20min innan den gick, för att sedan stå och vänta i typ 15 min. Det var bra tyckte jag, för då slapp jag stressa. Jag visste alltid att jag skulle få en bra plats i bussen, eftersom att jag stod först. Jag visste också att jag skulle komma hem som det var planerat.
De enda stunderna som jag verkligen, ärligt och helhjärtat avskyr, är då när man kommer precis i tid. Det suger.
Jag hatar att stressa för att komma i tid, men ändå så är man inte ett skit förberedd och bara fumlar runt och skenar som en höna med rabies och restless leg syndrome.
Idag är jag i tid. Tillochmed en halvtimma för tidig.
Det älskar jag.
- Tids-fashisten Chefen
One day goodbye will be farewell / Morrissey
Idag har jag vart hos min mormor. Hon är definitivt den bästa människan i min familj att umgås med.
Vi pratade mycket om hennes barnhem, 30 talet och andra världskriget.
Vi pratade om morfar, om mamma och om ungdomar nu för tiden.. haha
-"Jao, iblant så klia de i fingra, så man bar ha go lust att rapp upp sorkpasa!"
De e min mormor de!
Jag kom att tänka på en dag när min morfar fortfarande levde. Han hade en sjukdom som gjorde honom förvirrad, disorienterad och dement. En kväll så skulle mormor på sjukhuset, och jag skulle vara hemma och sova hos dom, för morfar kunde bli hemskt förvirrad om han vaknade ensam (han trodde exempelvis att han fortfarande bodde på fårö i sitt föräldrahem, när dom egentligen bodde i en tvåa i slite -på andra våningen)
Så jag skulle sova där ifall han vaknade på natten.
Jag somnade så sött i mommos soffa (som vanligt när man var där, haha) -och sov hela natten utan bekymma.
När jag vaknade dagen efter så var moffa redan uppe i köket och hade gjort i ordning sig.
Där satt även mormor och min mor.
När jag kom in frågade dom mig -"jaha, och hur har det gått för er i natt då?"
jag tror inte att dom frågat morfar, eftersom att dom tyckte han var väldigt virrig. Han kunde varken komma upp själv, eller göra sig i ordning tydligen?.
Då dom frågat så svarade morfar -"Jao, ja har ju vart o titte till sorken lite i natt, o han har sove sum en stock, harharhar..."
I övrigt så var han otroligt förvirrad.Han kännde ibland inte igen folk och vissa dagar så var det "back in the days" på 1943 talet. Ibland ägde han en blå saab, ibland en röd volvo. Vissa dagar sprang det små gubbar på taket och en del dagar skulle han till jobbet, och bryta sten ute på Ar.
Jag tror att det räckte med att han fick lite att göra, för att han skulle klarna till lite, iallafall för en kort stund. Det är jag glad över.
Ingen hade berättat att jag sov där för att "vakta" morfar, utan han trodde att jag sov där för att mamma skulle bort och för att han skulle vara "barnvakt". Jag var runt 20 när detta hände. Vi brukade skojja, jag och mormor om detta. Morfar begrep nog ens inte att jag sovit där efter ungefär 2 dagar. Men under den korta tiden så var min gamla hjälte tillbaka, precis som jag minns honom.
Jag vet att han fortfarande tittar till mig när jag sover, och det känns underbart.
Vi pratar mycket om dig morfar. Jag och mormor alltså. Vi saknar, minns dig och älskar dig.
- En dag kommer kanske hejdå att betyda farväl, men aldrig mellan oss.
- Lova att se efter mig, Chefen
Vi pratade mycket om hennes barnhem, 30 talet och andra världskriget.
Vi pratade om morfar, om mamma och om ungdomar nu för tiden.. haha
-"Jao, iblant så klia de i fingra, så man bar ha go lust att rapp upp sorkpasa!"
De e min mormor de!
Jag kom att tänka på en dag när min morfar fortfarande levde. Han hade en sjukdom som gjorde honom förvirrad, disorienterad och dement. En kväll så skulle mormor på sjukhuset, och jag skulle vara hemma och sova hos dom, för morfar kunde bli hemskt förvirrad om han vaknade ensam (han trodde exempelvis att han fortfarande bodde på fårö i sitt föräldrahem, när dom egentligen bodde i en tvåa i slite -på andra våningen)
Så jag skulle sova där ifall han vaknade på natten.
Jag somnade så sött i mommos soffa (som vanligt när man var där, haha) -och sov hela natten utan bekymma.
När jag vaknade dagen efter så var moffa redan uppe i köket och hade gjort i ordning sig.
Där satt även mormor och min mor.
När jag kom in frågade dom mig -"jaha, och hur har det gått för er i natt då?"
jag tror inte att dom frågat morfar, eftersom att dom tyckte han var väldigt virrig. Han kunde varken komma upp själv, eller göra sig i ordning tydligen?.
Då dom frågat så svarade morfar -"Jao, ja har ju vart o titte till sorken lite i natt, o han har sove sum en stock, harharhar..."
I övrigt så var han otroligt förvirrad.Han kännde ibland inte igen folk och vissa dagar så var det "back in the days" på 1943 talet. Ibland ägde han en blå saab, ibland en röd volvo. Vissa dagar sprang det små gubbar på taket och en del dagar skulle han till jobbet, och bryta sten ute på Ar.
Jag tror att det räckte med att han fick lite att göra, för att han skulle klarna till lite, iallafall för en kort stund. Det är jag glad över.
Ingen hade berättat att jag sov där för att "vakta" morfar, utan han trodde att jag sov där för att mamma skulle bort och för att han skulle vara "barnvakt". Jag var runt 20 när detta hände. Vi brukade skojja, jag och mormor om detta. Morfar begrep nog ens inte att jag sovit där efter ungefär 2 dagar. Men under den korta tiden så var min gamla hjälte tillbaka, precis som jag minns honom.
Jag vet att han fortfarande tittar till mig när jag sover, och det känns underbart.
Vi pratar mycket om dig morfar. Jag och mormor alltså. Vi saknar, minns dig och älskar dig.
- En dag kommer kanske hejdå att betyda farväl, men aldrig mellan oss.
- Lova att se efter mig, Chefen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
